And then

Såg massa bilder med några av de närmsta från då. Saknar så mycket! Och jag mindes vad lycklig jag var då, när jag väl var det. Och jävlar vad jag saknar det, trots att det var så turbulent, upp och ner som en berg och dalbana... Var jag olycklig var jag rejält olycklig, men var jag lycklig så var jag långt över molnen och det minns jag när jag ser er. Jag saknar hur vi levde, vår livsfilosofi var så enkel. Det hände saker som var så oroande, men inte för oss...äsch det löser sig...skit i det nu, det kommer sen ändå... Oansvarigt som fan jag vet det, men då spelade det ingen roll för vi brydde oss inte. Vi bara va och tog dagen som den kom. Och ser man på oss idag så har det typ löst sig för oss allihopa ochså! Tänk! Under den tiden då vi behövde oroa oss som mest gjorde vi det som minst. Ni fick mig att bli sån och det är jag tacksam över...annars hade jag nog blivit ett vrak. Såna minnen...haha...kan inte låta bli att skratta för mig själv. Jag hade gjort vadsomhelst för att ha det på film! Och trots att så mycket av det var...ja,a...helt totalt tokigt så tänker jag ändå minnas det med ett leende-just för att det bara är minnen nu!

You are my angel and you light up!