De vänner...

Tiden har inte funnits att blogga tidigare.. Jobbade natten, gick bra som vanligt. Önskar verkligen jag hade nattjobb jämt. Men men..kanske kommer..who knows.. Sen hem och sova några timmar och sen iväg och jobba kvällen. Phu, känns att man legat några dagar. Ledig imorgon, jobba kväll lördag och sen är det Hugos dop på söndag. Yees.. I övrigt så har jag fått många påminnelser om hur sjukt underbara mina närmsta vänner är! Jag vet det ju alltid och får ofta påminnelser om det, men ibland med en extra guldkant på dom. Vi kan ta 2 exempel idag.. Första är Maggan som avbryter mig när jag berättar jag börjat fundera på vad jag ska ha för kalas för vänner när jag fyller, hon avbryter mig, ler och säger att det där behöver jag inte börja fundera på för det är redan påbörjat. Hur rörd blir man inte då!!?? Fan Maggan! All kärlek till dig! Andra exemplet är Marika. När jag vaknar idag har jag fått ett mess ifrån henne där det står att hon tänker på mig och tänker ofta på vad jag går igenom varje dag. Och att jag aldrig får tro att hon glömmer det bara för att hon inte alltid påminner mig om det. Det meddelandet betyder sjukt mycket för mig. För grejen är den att jag vet att de runt mig (som inte är inblandade) "glömmer" bort vad som hänt. De lever inte med det varje dag utan kanske tänker på det som hänt ibland och tycker det är fruktansvärt. De blir inte ständigt påminda av minsta lilla skitsak. De får inte på 1 sekund upp det hemska jag sett i huvudet.. De går inte igenom det jag gör helt enkelt. Och jag förstår verkligen det...det är inget som stör mig, aldrig någonsin, för man kan inte begära att någon som inte varit med om exakt detsamma ska förstå. För det går inte. Alla har vi våra egna sorger. Jag känner aldrig att mina vänner är otåliga eller inte accepterar när jag har en dålig dag, eller en dålig stund, eller bara inte orkar. De som står mig närmast har varit så fruktansvärt underbara emot mig igenom allt det här. Och att deras dagar går vidare, fastän inte mina gör det, hjälper mig.. Ialla fall...Marikas mess... En sån påminnelse om att hon har i tankarna vad jag går igenom, att det fortfarande är så obeskrivligt jobbigt varje dag, trots att jag inte pratar om det längre betyder så fruktansvärt mycket. Så tack my love för att du är så otroligt jävla underbar! Ina, lillasis, Jenny, Melinda - ni är såklart med ni med, allra käraste! I de stunderna som varit när jag inte orkat vara med på något sätt alls så har ni stått kvar, accepterat utan att ifrågasätta och inte för en stund vikt av ifrån min sida...utan bara gett ännu mer kärlek och omtanke och väntat på att jag skulle få styrka tillbaka. Ni har gett och ger mig den tiden jag behöver. SÅNT är vänskap. Vad vore jag utan er! Mina änglar!