Irland

Ni som känner mig vet att jag vill till Irland. Att det är mitt absoluta drömresemål. Jag hade gjort mycket för att få komma dit...eller rättare sagt-jag ska göra mycket för att få komma dit. Alltså jag vill ju åka dit för att stanna, så länge jag än vill. Jag tänker aldrig ge upp den drömmen. Ibland känns det inte som att jag kommer dit, men vissa saker ger mig hopp. En människa speciellt. Jag tänker alltid på hennes ord när jag tvivlar. Denna människa är en tant jag känner. Hon är 97 år och har ett hjärta av guld! Och förmodligen är hon mer klar i huvudet och har bättre minne än vad jag har. Att hon är 97 är svårt att tro! Ialla fall... En av de första gångerna jag pratade med henne så kom vi in på den drömmen jag har om Irland och jag sa att den dagen jag fått komma dit och hittat en prins och ett grått stenslott att gifta mig i så ska jag flyga dit henne så hon får vara med. Vi skojade om det och pratade om det och så sa hon "men herregud det är klart att du ska dit, det hör jag ju det"... Efter det har det blivit ett antal samtal om Irland. En gång sa hon att om hon vann pengar så skulle jag få biljetten till Irland av henne, utan tvekan. Häromdagen senast sa hon att hon hade köpt en lott och tänkt på mig, men tyvärr inte vunnit något så biljetten får vänta lite till. Men en sak hon sa en gång tänker jag ofta på. Det var en kväll vi satt och pratade och så pratade hon på om att dö och vi kom in på att man aldrig vet, för dö kan man ju göra närsomhelst oavsett ålder. Och jag sa att jag ju lika gärna kunde dö före henne. Då tittade hon på mig en stund och så sa hon "ja men du kan ju inte dö nu, du ska ju till Irland först ialla fall!"... Så hon är den som ger mig hopp om Irland och det är jag ofta tacksam för. Kärlek till henne!