Du är med mig vart jag går...

Jag tror helt säkert att jag aldrig kommer att acceptera att det blev som det blev med att både Magnus och Daniel är borta. Jag hoppas Mange vet att jag aldrig är arg på riktigt när jag blir det, det är bara att ibland tar saknaden en vändning när den blir för jobbig och då blir jag arg. Det är bara så svårt att förstå att de aldrig kommer få vara med här mer.. Jag hör Magnus röst i mitt huvud varje dag. Kan höra hans skratt och se hans mimik.. Ser framför mig när han skrattar så han inte vet vart han ska ta vägen. Hur sjukt är det inte att man aldrig mer får uppleva det.

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va