Din begravning var så vacker..men så otroligt tragisk och ofattbar.. Vi var ju där allihopa..men du fattades ju..så kändes det. Kortet av dig på kistan var så fint, men det gick inte att begripa att det stod där för att det var du som låg under det. Jag var på näl idag för första gången sen den dagen du lämnade oss där. Uddevalla sjukhuset är en påminnelse om att farmor är borta...nu är Näl den påminnelsen om dig.. Jag har så svårt att förstå att en människa som tog så mycket plats i ens liv, oavsett om man såg dig eller ej bara är borta.. Precis så kändes det med farmor ochså.. Ni var lika på det sättet. Nu är ni där någonstans ihop. Hon fick dig till sig först, som hon var så mån om. Nu kan du berätta så mycket om Lella för henne..och nu kan hon vara mån om dig igen. Fan att det skulle bli såhär Daniel..
2 kommentarer:
Gumman! Begravningen är det som verkligen får en att förstå hur det är. Nu börjar det riktiga sorgearbetet... Jag tänker på dig... <3
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 LOVE YOU!!!!
Skicka en kommentar