Jag var vid din grav igår och vid farmors, ni finns ju med varandra där ochså. Det var svårt att se ditt namn på korset. Det väcker en lite..så det blir svårare och ångestklumpen i bröstet påminns..vilket blev desto värre på kvällen när jag fick "dåliga nyheter" på ett sätt. Något jag varit rädd för kom upp och desto svårare blev det att andas då. Jag är arg att du inte finns här nu att prata med om detta..ingen hade kunnat hjälpa till och ha samma påverkan som du i detta läget, även om det inte hade dykt upp om du fortfarande fanns. Men man tänker ju så ändå...för det gäller ju något så viktigt.. Jag är rädd.. Ovissheten är för jävlig och ingen kan göra något åt det eller förstå verkar det som.. Det suger det här..allt det här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar