Home again

Nu ligger hon här hos mig i soffan igen, fast nu med ett stort operationssår på magen, väldigt trött, lite för blek och väldigt trött. Min lilla ängel. Senaste jag skrev väntade jag på att de skulle ringa och berätta hur natten varit och om de här blödningarna kommit mer osv. Hon ringde och jag hörde direkt att hon lät glad, man brukar ju försöka lyssna på hur de låter på rösten när de säger hej och presenterar sig. Och mycket riktigt så berättade hon att Billan blivit mycket piggare, varit uppe och både gått och ätit och inte haft ont. Men att de fått fjäskat ett bra tag med korv innan hon viljat äta ; ) Så hon tyckte att vi kunde hämta hem henne. Så igår drog vi återigen iväg till skara. Min otroligt snälla pappa ställde återigen upp!! Utan honom hade det varit nästintill omöjligt! Så vi kom dit i snö och rusk och så kom det en liten Billis igenom dörren =) Hon såg alldeles vilsen ut och började gny som en liten gis när hon kom fram till oss. *Lycka* efter att ha varit så rädd. Så nu ligger hon här som sagt och nu är det tillsyn som gäller. *Inga hopp eller spring (alltså mycket bärande=) *Inget slickande eller bitande i stygnen (alltså tratt när man inte har 100% koll) * Smärtstillande tabletter och mot inflammation, 2 gånger och dagen. *Ha koll på att hon inte blir för blek på slemhinnorna och får blodpudding i maten pga det! *Ha koll på så hon inte får feber. *Tvätta såret om det blir smutsigt. Så så ligger det till =) Allt som spelar någon roll just nu är att hon blir frisk!

TACK TACK TACK TILL ER SOM VERKLIGEN VARIT OROLIGA OCH SKRIVIT MEDDELANDEN OCH RINGT! Ni har varit mitt stöd i all oro! All kärlek till er!