Inatt drömde jag om dig igen. Om hur jag bärde dig i mina armar, höll dig tätt, kände dig nära och det blev sådär verkligt. Och då gjorde det sådär ont i bröstet på mig när jag vaknade och förstod att du inte var här. Vad jag inte skulle göra för att hålla om dig. Jag kan minnas våra kramar när jag vill, känna din älskade nos och höra dina små klagosånger. Det blir skratt och gråt från minnena av dig.Min älskade lille gis!
Det kan nog vara svårt för många att förstå saknaden efter ett djur, eftersom inte alla har samma kärlek till djur. De har ju olika betydelse för oss. För mig finns inte ett liv utan djur. De är det som fyller livet för mig. Jag skulle inte vara jag utan djur. Nitro heter den älskade jag skrivit om ovan. Han var en del av min familj en gång i tiden, tills en annan kärlek försvann och tog honom med sig i ett rus av anklagelser och förvirring. Ett tag senare for han till himlen. Han är så mycket svårare för mig att släppa än de som försvann ifrån mig och for till himlen direkt. Kanske är det därför det är honom jag drömmer om mest, saknar mest och tänker på mest. De andra har jag fått ro med. With love...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar