Jaha..var börjar man. Jag har (som de flesta vet som läser) varit en sväng på sjukhuset och försökt få reda på varför jag är inne på tredje veckan med huvudvärk, tryck över ögat och ont i ögat. Jag sökte till slut (efter en läkares råd), hamnade på bäckefors sjukhus, vidareskickad till akuten på näl, inlagd på obs avdelningen över natten, undersökningar, prover, kontraströntgen osv.. Det de ville ha fram först och främst var att jag inte skulle ha en propp i hjärnan, för att det var allra akutast. Därför blev det just kontraströntgen. Jag hade ingen propp ! Så blev till slut hemskickad ifrån avdelningen jag låg. De resonerade såhär.. * Jag hade ingen propp, vilket var det mest akuta. * Fick åka hem. * Ska pröva lite mediciner i 1 vecka. * Har det inte blivit bättre efter ca 1 vecka så ska jag komma tillbaka, för att då få komma till neurologen och göra en mer ingående röntgen...ni vet en sån där när man åker in i ett stort "rör". Meen, vi hoppas på att det är nog med sjukhusbesök nu för ett tag framåt. Det värsta är att man självklart blir orolig, för man intalar sig själv ifrån början att det säkert inte är något, men så kommer det alltid en tanke brevid att "tänk om"... Det är inte bra att tänka så men det är oundvikligt.. Som tur är så har jag haft tankarna ifrån människor med mig. Min älskade Fredrik har varit så himla underbar. Han har velat vara vid min sida hela tiden. Han blev hemskickad ett tag, men var snart tillbaka igen för att han ville finnas med. Tokunderbar är han min älskling ! Mamma har varit med och stöttat och underhållt och pratat och förklarat. Tack för det Mami, du är guld värd ! Well...that´s all for now !
Ja...och så har vi ju förlovat oss.. ;) Fastän ringarna är inte kvar längre men..
1 kommentar:
Duuu! inte godis ringar!!
Skicka en kommentar