Feels like

Jag drömde om Magnus inatt. En bra dröm. Den första riktigt bra drömmen om honom sen han dog. Alla de andra, som tyvärr varit ganska många har varit dåliga...riktigt dåliga. Men inte denna. Den var vi. Såsom vi var. Massor av dåliga skämt som ingen skrattade åt förutom vi och en massa annat strunt, men som betydde så mycket. När jag vaknade fick jag sätta mig på sängkanten och sansa mig. Trots att en dröm bara är en dröm så upplever man den ju som verklighet när man är mitt i den, så det var fint att få ha den, om så bara för den stunden.
*******
Och så den 16de januari idag. Det har gått 1 år. 1 år sen vi sa farväl till dig Daniel. Hur är det möjligt att 1 år kan flyta iväg så? De säger det första året är värst...men hur kan det bli det om det känns som så mycket kortare tid. Du fattas ju oss. Det var en stor bit av oss som försvann med dig. Fortfarande så väntar man på att du ska komma in igenom dörren. Men du finns alltid med oss på många sätt. Vi kommer aldrig sluta tänka på dig, sakna dig eller prata om dig.