Varje dag..

..går jag igenom saker i tysthet. Jag pratar sällan om dom med tanke på att det skulle bli otroligt tjatigt eftersom de här sakerna händer just varje dag, men även för att jag inte vill...för ibland är det lättare när saker inte sägs högt...för då är de inte lika "verkliga"..och det är kämpigt nog att behöva uppleva det här dag efter dag. Men så förstår jag om det är lätt för de runt mig att glömma när man inte säger något och är "som vanligt"...så kanske är detta inte bara att skriva av sig utan en liten del av mig är kanske ute efter att ni ska veta, utan att jag behöver säga...för hur ska ni annars veta? Så..här är det.. Varje dag vaknar jag och förstår att det verkligen har hänt, ser den där bilden och luften går ur mig. Varje dag stålsätter jag mig för att göra alla de sakerna man "ska". Varje dag gråter jag minst en gång, tänker på dig 8 gånger av 10 och saknar dig så det gör så jävla ont att jag ibland måste falla ner på knä. Varje dag undrar jag på fullaste allvar varför jag inte blivit ett nervvrak och hur det är möjligt att jag kan skratta. Och varje dag...undrar jag när jag ska slippa gå igenom det här just varje dag..

***

Detta handlar inte om att jag har svårare än andra att "släppa".. Det är bara för att jag skriver vad många andra bara tänker... Så mitt sätt gör mig inte unik...utan bara "högljudd".. Dessutom kan man aldrig förstå något man aldrig gått igenom själv. Så om du inte varit med om det här, tänk på att du inte har en aning om hur du själv skulle bli efter det..du har ingen aning..